Reviews Som de storsvenskar vi är måste ju Sverige vara epicentrum i den nordiska whiskyvärlden? Så är det förstås. Mackmyra var först (även om finska Teerenpeli inte var långt efter). Vi har ju också High Coast och Hven. Tre ointagliga stjärnor som röner stor uppmärksamhet bland Nya världen-destillerierna. För sin kvalitet och sina kommersiella ambitioner.
Men kanske är det så att danskarna ändå är bättre? ”De dejlige” gör saker på ett annat sätt än övriga nordbor. Danskar är rätt så briljanta och av någon anledning inte så skotsk-influerade som vi svenskar. Københavns Braunstein med sina ”brännvinpannor” liknar inget annat i Norden. Nyskapande Stauning som lyckades övertyga självaste Diageo att öppna plånboken kokar snabbmognande klipsk whisky.
“Jag har min egen speciella smak. Jag vill ha äkta sötma i en mjuk whisky som är välbalanserad och gärna komplex.” -Jes Mosgaard
Och nu Jes Mosgaard. Dansken som jagade Danmark runt efter det bästa grundvattnet. Jojo, öriket har inte lika förträffliga underjordiska vattenreservoarer som Sverige. På Fyn slog han sig ner 2015 med sin fru Gitte.
Efter att ha läst på så mycket det gick åkte paret över till Skottland i några veckor för att kolla att de fattat allt rätt. Skottarna sa till danskarna att ”hårt vatten ger mjuk whisky och mjukt vatten ger hård whisky.” Det mineralrika vattnet i marken under Oure på Sydostfyn var alltså perfekt.
Allt skulle vara ekologiskt. Likt duktiga kockar brukar säga är ”bra råvaror allt.”
– Ekologisk malt smakar helt enkelt mer rent, säger Jes Mosgaard. Jag har min egen speciella smak. Jag vill ha äkta sötma i en mjuk whisky som är välbalanserad och gärna komplex.
Kopparpannorna har Jes Mosgaard designat själv och låtit tillverka i Portugal:
– Jag gillar att nörda ner mig i tekniken. Det är de små tekniska finesserna som blir avgörande för slutprodukten. När whiskyförfattaren Jim Murray kallade min ’new make’ för ’outstanding’ förstod jag att vi gör något rätt här på Fyn, fortsätter Jes Mosgaard med stolthet i rösten.
Kornet odlas ekologiskt i nationalparken Thy och processas av det ekologiska mälteriet Gyr. Danskt korn har förhållandevis lågt proteininnehåll och Jes Mosgaard har efter idogt experimenterande valt att använda kornsorten Odyssey. Whiskyn görs på orökt malt samt rökig malt med ett fenolinnehåll på 20-25 ppm.
All sprit läggs på 50-litersfat av fransk nyek eller återanvänd ek. Sedan flyttas whiskyn till andra fattyper för att skapa andra smakinrikningar. Småfaten gör att mognadsprocessen går fort. Mosgaards tre huvudprodukter är bara 3 år gamla.
Vilket är omöjligt att tro, whiskyn framstår som allt annat är omogen. Den är inte heller kantig och klumpig som svenskarnas småfatslagringar brukar bli. Och det beror såklart på danskens egensinniga pannor och hans kalibrerande av destillatet. Det skulle ju vara mjukt och rent i stilen men ändå med edge och karaktär.
Oloroso Cask har legat 3 år på 50-liters oloroso sherryfat. Sockerkakssöt blandsaftig arom liknande geléfigurer. Liksom ungglåpig. PX all over it! tänker jag mitt i blindprovningen (men ska snart ändra uppfattning). Starten i munnen är också kladdigt PX-söt men bryts strax upp i stramare mineraler och en aning päronskal. Mot slutet fångas allt in av lalligt slaskig oloroso plus ek i mängder.
“Smaken har umph, och efterskalven mot svart botten lovar något…”
Eftersmaken lossar massor av söt sherry men hyfsas efterhand av torrare palo cortado-toner. I botten dessutom lakritskänningar med inslag av salmiak? Sammanfattningsvis ovanligt mjäkig sherry-nos, simpel och bonnig. Men smaken har umph, och efterskalven mot svart botten lovar något.
Jag vattnar. I grunden samma simpla sherryslaskande men bättre med fruktkaka. I munnen fruktig sherry med mer energisk krydda och torrare ek en bit in. Smaken är välbehövligt kärvare. Den fruktkakiga finalen känns nu röksvängd med mer lakrits. Allt landar i mörk oloroso.
Vattnet skalar bort lager i munnen men förbättrar aromen ett snäpp. Poängen stannar på 83 hur man är ser på saken. Helt OK sherrywhisky men alltför banal.
PX Cask lagras de första två åren på franska nyeksfat för att tillbringa sista året på söta Pedro Ximénez-fat. Doften är liten och sötaktig. Citronkaka och citronläsk. På djupet något som liknar arrak (men såklart är PX). I kanten ekfanér.
Efter vädring inslag av granbarr tillochmed. PX-fat brukar lägga locket på, sötman stänger in snarare än förlöser, men här tycker jag ändå att aromen andas en sorts friskhet.
Förslag av fenoler i munnen, annars sötsmarrigt värre. Det smakar röd saft, men citronsyran anas. Mot slutet läder/tobak plus Fanta Exotic (!). Lång jämn exit över syrliga röda vinbär med honung/syrup i basen. Blir efterhand kakig/syltig och rikare med rökglimtar.
“Doft av basilika i sockerlag plus en sorts G&T-arom och lite ketchup!”
Stabilt god whisky det här. Så här i efterhand har jag svårt att acceptera att jag föredrar PX före Oloroso. Men vi är ju i Danmark och där kan tydligen vad helst hända! Lite vatten i glaset lockar fram en doft av basilika i sockerlag plus en sorts G&T-arom och lite ketchup. Fortfarande anonym nos, småskalig i omfånget.
Smaken är densamma fast sötare – PX-där är du! Såklart stannar allt av mot slutet, PX-faten stänger ner föreställningen. I avslutet retar citron/askorbinsyra gomseglet. Whiskyn tuffar till sig vilket stör sötman.
Vattnad 83 poäng, ovattnad 87 poäng. Och ja, den här ska du ha. Overkligt bra kvalitet för att vara 3 år. Närmast asiatisk briljant, trots att tropikens intensiva klimat fattas danskarna. Jes Mosgaard har lyckas snabba upp lagringen i sina småfat i kombination med sitt rena destillat.
Peated Bourbon Cask börjar också lagringsprocessen på fransk nyek för att rundas av sista året i bourbonfat. Saken med bourbonfat är att den sötar upp whiskyn och är duktig på att dämpa rökaromer i motsats till nyeksfat. En kunskap som få besitter inom whiskybranschen. Självklart verkar Jes Mosgaard ha fattat grejen för hans rökwhisky är smått sensationell.
Första sniffen nyhälld säger fet stilton-ost och rökt korv med honungslen sötma i basen. Den här är väldigt ung, men det stör inte. Aromen är istället behärskat återhållen och faktiskt elegant.
Det smakar läder och gummi initialt, så kommer den torkade frukten med en tropisk air! Mot slutet rökt korv och mättade starkvinstoner. Eftersmaken är lång och sötmastig. Den rökta korven fortsätter med torkad frukt och honung i släptåg. Efteråt rökpustar av ungkola. Den känns ung i munnen också men ånyo inget som besvärar en.
Jag testar med lite vatten. Aromen växer ut till ett bladigt rökverk, torvröken märks mer. Här finns ungkola och lite ananas? Smaken är tät och rik, en exotisk fruktväv, strax vibrerande kittlande krydda och tallskott, mot slutet cigarrslingor. Lång savande honungsrök i eftersmaken. En säregen mix av torvrök och sötsaftigt rökt renkött. Allt landar i rå kallrökt sötröka!
“Pretty amazing stuff! En sann begåvning som 3-åring. Balanserad och utvecklad.”
Pretty amazing stuff! En sann begåvning som 3-åring. Balanserad och utvecklad. Vattnet ger whiskyn en knuff, två snäpp bättre eftersmak landar poängen på 90. Jag tänker direkt på McCarthy’s 3-åring från Clear Creek Distillery i Oregon. Den är förstås brutalt rökig och mer lik en Islay-whisky i stilen så det finns inga likheter smakmässigt. Men det kompromisslösa utförandet och den absoluta tonsäkerheten hos whiskymakaren är densamma. Jes Mosgaard gör det han ska, varken mer eller mindre. Det finns massor av äldre whisky som är bättre men (förutom asiaterna) inte många som slår detta efter ynka 3 år!