Single Malt World Cup utspelar sig på olika platser i hela Sverige under hela 2005, arton deltävlingar väntar och provledare blir Whiskyspots chefredaktör Henrik Aflodal. Varför ett världsmästerskap i maltwhisky?

– Jag har tröttnat på alla märkliga smaktävlingar. Ofta är tänket och upplägget vingligt, eller så blir resultatet för skruvat eftersom det bygger på enstaka expertutlåtanden. Kriteriet för en världsmästare måste ju vara att många gillar whiskyn, vad hjälper det om experten jublar och resten buar.

Från varje deltävling går två malter vidare till fyra semifinaler och slutligen en final. Kan man verkligen tävla i tycke och smak?
–Självklart skiljer sig olika whiskysorter åt prestationsmässigt. Det finns klasskillnader rent tekniskt avseende komposition samt prestationsnivå på arom, smak och eftersmak. Samtidigt blir bedömningen subjektiv i elitskiktet, när en whisky får till alla komponenter är det den personliga smaken som avgör. Där behövs hjälp av en ”kompetent” flerhövdad jury både i kvalomgångar och final.

En tävling av den här digniteten har aldrig genomförts. En utmaning vore att skugga Aflodal genom landet och delta i alla 18 deltävlingar och få en personlig totalöverblick över maltwhiskyvärlden. Det blir många mil i benen, men är görligt och ganska trivsamt eftersom man provar max sex sorter om dagen.
– Det är bara en handfull whiskyförfattare som i sitt research-arbete haft förmånen att strukturerat smaka sig igenom destillat från alla destillerier. Jag har själv gjort det för många år sedan när jag arbetade med min cd-rom-bok om whisky och är naturligtvis sugen på att återuppleva allting. Om någon är klok (eller galen) nog att hänga på hela varvet är det bara att buga, ring mig så samåker vi…

Det är smaken som avgör. Men egentligen dricker man med ögonen. Synen är det dominerande sinnet, smaksinnet underutvecklat. Etiketten påverkar det undermedvetna och styr upplevelsen. Stängs ögonen av och du tvingas prova blint måste du lita till 100 procent på lukt- och smaksinnet. Då blir utfallet alltid annorlunda. Enda räddningsplankan är igenkänning, om du dricker en whisky ofta ökar chansen att du väljer den hellre än en ny smak. Hur som helst är det smaken som premieras, inte marknadsförarnas ansträngningar.

– I maltwhiskysvängen finns en handfull varumärken där bolagen aktivt marknadsför destilleriet. Resten är okänd maltwhisky som försvinner ner i blends. Frågan är om de etablerade välkända sorterna är bättre än blending-malten. Det vet ingen. Mitt tips är ändå att vi får se många välkända ansikten i finalen.

Blir det så tyder det på att varumärkena lyfter sig kvalitetsmässigt över resten, de är ”äkta” produkter, utkristalliserade genom en Darwinsk naturlig urvalprocess och inte en skrivbordtiger framavlad av klipska marknadsförare. Stjärnor som Bowmore, Glenfiddich och Glenmorangie utmanas av okända malter som Pittyvaich, Fettercairn och Inchmurrin.
– Precis som inom idrotten finns det en elit. De etablerade singelmalterna jobbar hårt med att finslipa sina produkter med tungt stöd av egen forskning och utveckling. Givetvis når de längre än en malt som sätts ihop i ”fikarummet” på destilleriet för att säljas lokalt.

Juryn har en svår uppgift, menar Henrik Aflodal, de måste se bortom sin egen smakhorisont och inte fastna i invanda smakmönster.
– Igenkänningsfaktorn lär påverka jurymedlemmarna. I så fall vinner den mest druckna malten, den malt som de flesta i juryn är vana vid. Å andra sidan är provning och drickning skilda aktiviteter. Provandet är intellektuellt och analyserande, drickande är mer emotionellt och ostrukturerat.

Men blir det verkligen rättvist? Med tanke på svenskarnas faiblesse för rökig ömalt är väl tävlingen avgjord på förhand. Ardbeg, Laphroaig eller Lagavulin gör upp om förstaplatsen. Utmanare är Bowmore i egenskap av bästsäljande rökare i Sverige.
– Svenskarnas svärmeri för rök oroar och inspirerar. Målsättningen är att ha hälften rök i finalen och resten lågrökt malt. Därför blir två av semifinalerna rökbefriade. Samtidigt kör vi totalt fem deltävlingar med öwhisky. Orättvist vore att bunta ihop alla Islay-malter i en deltävling. Slutsegern kommer att delas också, två tävlingsklasser för rökigt och icke rökigt.

FAKTA: Maltwhisky-VM 2005

• 100 maltwhiskies möts i en World Cup. 18 deltävlingar genomförs på olika platser i Sverige. De två bästa i varje deltävling går vidare till fyra semifinaler i Stockholm, Härnösand, Malmö och Göteborg. Slutlig ’Grande Finale’ går av stapeln kring Lucia i Stockholm.
• Juryn består av ”vanliga” whiskykonsumenter som provar whiskyn halvblint, deltagarna vet alltså vad som väntar men inte i vilken ordning whiskyn kommer ut. Ordförande i varje ”jury-grupp” är Whiskyspots chefredaktör Henrik Aflodal vars resultatlista offentliggörs innan deltagarnas röster redovisas. En extra krydda för alla inblandade, har experten rätt eller inte?
• Tävlingsdeltagarna väljs ut av Whiskyspot. Det ska vara en normal whisky som är representativ för destilleriet. Kring 40-46 procent. Från 10 till 15 år. Helst bästsäljaren internationellt eller i Sverige. Nästan alla destillerier i Skottland är representerade, några enstaka saknar officiella buteljeringar varför de utgår.
• Etablerade maltwhiskynationer som Skottland, Irland och Japan är med, övriga ”nya” världen exkluderas, de får växa på sig.

BAKGRUND: Tävla i smak populärt

Ivrigast tyckare är den nya internationella fackpressen, främst brittiska Whisky Magazine och amerikansk Malt Advocate. Egna whiskyexperter testar löpande nya släpp eller jämför liknande whiskies. En ständigt pågående och förutsättningslös smakrådsservice för de mest invigda. Årligen tittar man också igenom recensionsfloden och utser ’Best of the Year’ i förutbestämda kategorier som Best Irish blend, Best Scotch blend standard etc. En sansad och tillförlitlig ”tävlingsform”.
Störst spridning har allmän medias stortester där hela utbudet av whisky inom ett givet försäljningsområde gås igenom av lejd expert. Upplägget är lovvärt men har sina brister eftersom tyckandet bygger på enstaka persons smak som provar mängder med whisky under kort tid.
Kaxigaste retoriken står de officiella tävlingarna för. Först, störst och mest respekterad är International Wine & Spirit Competition i London. En stor jury bestående av branschfolk och journalister bedömer under några dagar flera hundra whiskies (och annan sprit). Urvalet av tävlingsdeltagare är starkt styrt, producenterna lämnar själva in sina bidrag samtidigt som de betalar en rundlig deltagaravgift. Det blir alltså ett brokigt startfält som sedan blindprovas och ges betyg. All whisky över en viss poängnivå tilldelas guldmedalj vilket i princip betyder att två Islay-malter kan vinna guld. Vidare konstrueras tävlingsklasserna i efterhand (t ex 10-year Islay och 16-year Islay). Upplägget är naturligt om man vet bakgrunden till arrangemanget. Tävlingarna är riggade för att i praktiken leverera säljargument till branschen, och det bästa är att journalisterna är med på det, ingen exponerar tävlingens brister. Folket bakom den nya tävlingen i San Fransisco delade ifjol ut ädla medaljer till 2/3-delar av startfältet (tack och lov har inte denna galenskap spritt sig till OS, där belönas fortfarande bara de tre bästa i varje gren).
Whiskyspots VM-arrangemang bryter med all praxis internationellt. Här regerar folkets röst. Den ”sanning” ovanstående sanningssägare egentligen är ute efter men inte förmår skapa. Whiskyspot är en nätbaserad ’community’ med publicistiskt uppdrag. Vi gillar och hyllar ämnet och njuter whiskyns dygder fullt ut. Samtidigt som vi kritiskt granskar branschen sprider vi villigt whiskyns evangelium med hjälp av ny teknik. Vi står ju i direktkontakt med tusentals nordbor varje dag, därför är det praktiskt möjligt att genomföra ett så här stort evenemang. Henrik Aflodal om målsättningen:
– Världsmästerskapet ska ta reda på vilket destilleri som är världsbäst. Deltagarwhiskyn är av standardkaraktär, inga 30-åringar eller ’cask strength’-buteljeringar tillåts. Vi plankar ursprungsidén för Eurovision Song Contest där melodierna tävlar, där låtskrivarna belönas, och inte själva framförandet och artisten premieras. Därför bedöms grundwhiskyn från varje destilleri, inte någon uppsnyggad lyxversion.
Vem får i så fall motta priset?
– Ja, det blir lite stelt att kröna en whiskyflaska. Naturligtvis är det whiskymakarna som ska ha priset, gubbarna på destilleriet med deras Manager eller Master Distiller i spetsen. Jag får väl åka över med en pokal och ett blomsterfång. Hoppas japsarna tar det, jag har aldrig varit i Japan!