OLD FORESTER. Så står det på vattentornet utformat som en jättelik whiskeyflaska. Spontant tänker man att den 19 meter höga flaskan rest 1936 faktiskt innehåller whiskey.
Men tanken var att vattencisternen inunder flasköverdraget skulle bistå destilleriets egna brandkår vid utryckning ifall olyckan var framme. Bränder är dessvärre vanliga i amerikanska södern där det årligen blixtrar och stormar under tyfonsäsongen.
Tvärsöver gatan ligger Brown-Formans huvudkontor. Platsen är Louisville i Kentucky. Whiskeymärket är en nationalklenod känt över hela USA. Firmans andra whiskey Jack Daniel’s från grannstaten Tennessee är visserligen ett namn som flyger över hela jordklotet men det är O.F. hjärtat klappar för.
Det ena efternamnet i firmanamnet tillhör George Garvin Brown. Hans whiskey döptes till Old Forrester (dubbel-r var det från början).
Denne George Garvin föddes i Munfordville, Kentucky år 1846. Modern Mary Garvin Brown var John Thomson Street Browns andra fru. George var yngst i en syskonskara på åtta barn.
När inbördeskriget kom till trakten skickades gossen till staden Louisville. Boende hos släktingar gick han på Male High School men hoppade av utbildningen i förtid för att istället söka jobb.
George började jobba som försäljare åt farmacevt-företaget Henry Chambers & Co. I orderboken fanns whiskeyfat som köptes av ’drugstores’ och stadens doktorer.
Sprit var på den tiden inte bara något att dränka sina sorger i utan också en medicin. Dock klagade läkarna på kvaliteten som ju var bra när fatet anlände men förändrades i takt med att nivån sjönk.
Lösningen blev att istället sälja whiskeyn färdigbuteljerad. I fatet fortsatte ju spriten att åldras vilket fick smaken att förändras.
För en modern människa är ökad fatkaraktär något positivt men då var uppenbarligen smakpreferenserna annorlunda. Man ville ha sin bourbon ung och inte alltför ekpåverkad.
Idén var att mixa samman flera fat, justera styrkan till den nivå läkarna var vana vid och sätta spriten i flaska. Arbetsgivare Chambers trodde på idén men ville inte äventyra sin egen rörelse utan tyckte att Brown skulle öppna eget och bli whiskeyhandlare.
De kom överens om att satsa $500 var vilket blev grundplåten i det nya företaget år 1870. För att få ihop pengarna vände sig George till sin äldste bror J.T.S. Brown som blev delägare. Samtidigt talade Chambers med läkarna i staden och samlade ihop ytterligare $5000 i driftskapital.
Idag låter ju satsningen självklar men i en tid då själva glasflaskan var betydligt dyrare i inköp än vätskan däri var det hela ett riskprojekt. Fat levererades till apotek, salooner och sprithandlare. Dit folk gick för att dricka eller fylla medhavda krus att ta med hem.
Men medicinalwhiskey var ju en speciell marknad. Man antog att folk skulle vara beredda att betala mer för spriten om den hade ”medicinsk status”.
George Garvin Brown började handla med fat och kallade sin produkt Old Forrester. Uppkallad efter en av stadens mer kända doktorer som lovade att stötta projektet och alltså lånade ut sitt namn Forrester till produkten.
Det skulle ge whiskeyn pondus och trovärdighet. Denne Forrester var föräldralös och hade genomgått läkarutbildning i New York samt tjänstgjort som fältskär i inbördeskriget.
Affärsverksamheten blev mycket riktigt en succé. När doktorn pensionerade sig droppades det ena r:et eftersom nu sålde av egen kraft och inte längre behövde backup.
Efter bara 3 år gick bröderna skilda vägar. J.T.S. Brown öppnade eget med två av sina söner. Ny delägare blev då James Thompson som precis anlänt från Irland.
Brown-Thompson tjänar mer och mer pengar i takt med att flaskorna blir billigare att framställa. Handblåsta buteljer fasas ut när maskiner lär sig hantverket.
Men 1890 gick även han vidare för att öppna eget med sin bror Frank. Företaget James Thompson & Bro skulle senare döpas om till Glenmore Distillery som överlevt in i modern tid och idag tillhör Sazerac.
Thompson säljer sin andel till firmans revisor, en man vid namn George Forman. Firmanamnet ändras till Brown-Forman. Och när Forman avlider 1901 tar George Garvin över dennes andel och startar dagens aktiebolag.
George Garvin Brown var en mönstermedborgare. Framgångsrik och rättvis i affärer och en stöttepelare i samhället, självfallet aktiv i kyrkan.
När han kring sekelskiftet hamnade i svårigheter och tvingades försätta sitt företag Giant Tobacco Co i konkurs för att bli av med skulderna gjorde han ändå rätt för sig i efterhand. Trots att lagen inte kräver det såg han till att alla kreditorer fick sina pengar till slut. En rättrådighet som är sällsynt i dagens affärsliv.
1897 antogs Bottled-in-Bond Act. Lagen som låg bakom genombrottet för kvalitetswhiskey i USA. George Garvin Brown var emot reformen. Han sålde ju redan högkvalitativ whiskey med kopplingen till medicinsk användning.
Hans produkt var 45%-ig (90 proof) och äldre än de 8 år man angav som maximal bonding-period. Alltså att whiskeyn kunde lagras i upp till 8 år utan att behöva erlägga skatt. Ändringen gjorde ju dessutom att konkurrensen ökade och firman förlorade pengar.
Men när lagen ändå trädde i kraft agerade man resolut. 1902 förvärvade Brown-Forman J.G. Mattingly Distillery och blev själva destillatör och upplagshavare.
Egna whiskeyfat kunde läggas ner utan att behöva betala skatt förrän man buteljerade. Men buteljeringen samt även en stor del av fatlagringen sköttes ändå externt framgent av Mellwood Distillery i Louisville.
George Garvin Brown var generös med pengar och donerade pengasummor till olika ändamål. När krigsveteranerna från inbördeskriget paraderade i Louisville 1895 var Brown en av bidragsgivarna.
Muséer och konsthallar fick oregelbundet medel. Den här givmildheten genomsyrar familjens åtaganden även framöver och Brown-Forman supportar än idag konstlivet i USA.
Brown var dessutom en av medgrundarna till en branschorganisation som så småningom utmynnade i Kentucky Distillers Association.
Han var emot tankarna på Prohibition. 1910 gick ju grannstaten Tennessee in i totalförbud mot alkohol. Något sådant ville man inte veta av i Kentucky.
Därför skrev han boken The Holy Bible Repudiates ”Prohibition” som går ut på att ett alkoholförbud var okristligt. Den heliga skriften är ju full av strofer där alkoholintag skildras och uppskattas.
1917 dör George Garvin Brown. Sonen Owsley tar över företaget och för traditionerna vidare. Under Prohibition på 1920-talet var nämligen Brown-Forman ett av sex företag med licens att tillverka ”medicinalwhiskey”.
Med tanke på företagets bakgrund var man sannolikt bäst lämpad att sköta denna viktiga syssla. Old Forester (uppkallad efter en läkare) var alltså whiskeyn doktorer över hela landet förskrev till de som hade krämpor som bara kunde förlösas av vällagrad bourbon!
Under 1920-talet sålde man även whiskey för kollegor som saknade licens som Yellowstone. Från arvtagarna till Jack Beam köpte man loss märket Early Times. Men Old Forester förblev huvudspåret.
1929 förvärvades White Mills Distillery i Louisville som döptes om till Old Forester Distillery. Där lades whiskeyfat ner i förberedelse på att förbudet skulle hävas. I över 3 år kunde man i lugn och ro koka sprit innan Repeal kom 1933 och hela marknaden öppnades igen.
I slutet av 1940-talet introducerade Brown-Forman produkten Old Forester President’s Choice. Konceptet gick ut på att utvalda kunder fick köpa ett helt fat som handplockats av firmans styrelseordförande och sedan buteljerades med specialetikett. Med andra ord tidernas första Single Barrel-produkt även om den inte marknadsfördes som sådan.
1949 introducerades en karaffliknande flaska att ge bort till jul och vid andra högtider. Men efter att Brown-Forman köpte Jack Daniel Distillery 1956 flyttades affärsfokus dit. Och det stolta fadersarvet tappade mark försäljningsmässigt.
Marknadsfolket spenderade sina pengar på Jack och Early Times, som gjordes till nationens budget-bourbon. Old Forester blev så akterseglat att man väl egentligen borde ha pensionerat varumärket. Men familjen som än idag har makten i börsbolaget vägrade vända ryggen åt whiskeyn.
På 1950-talet hade man introducerat en 43%-ig version av whiskeyn för de som föredrog ”snällare” whiskey. På 1990-talet slutade man buteljera sin bottled-in-bond-version men behöll en 100-proof-variant som innehöll flera årgångar.
Försäljningskurvan vände uppåt igen när millenniumskiftet närmade sig. Folk upptäckte kvaliteten i flaskan trots att den inte marknadsfördes som en premium-produkt.
Gamechanger blev framtagandet av Old Forester Birthday Bourbon som hämtar inspiration från grundarens födelsedag. Master Distiller Chris Morris väljer ut speciella fat för sin premium-utgåva varje år. Batchen släpps i början av september för att markera George Garvin Browns födelsedag.
Självklart blev tilltaget en succé, för vem vill inte fira en bourbon-legends födelsedag? Sålunda gick Morris vidare med andra uttänkta whiskeyutgåvor som skulle finnas i handeln året runt. Därmed föddes Old Foresters ”Whiskey Row”-serie.
Varje utgåva tillägnas ett årtal som betytt mycket för firmans utveckling. ”1870” var året whiskeyn föddes. ”1897” tillkom ju Bottled-in-Bond Act. ”1920” utbröt Prohibition.
”1910” är klurigare. Just det året började George Garvin bygga upp sitt eget lager av fat genom att flytta över vätska från ett fat till ett annat, så kallad ”double barreling.”
150-årsjubileumet år 2020 kom av sig på grund av pandemin. Firandet av bourbon-ikonen uteblev vilket var synd. För amerikaner i gemen är Old Forester en whiskey att räkna med. En bourbon som står för kvalitet.
Och för Brown-Forman fortfarande ett flaggskepp som betyder mycket. Det var ju ändå Amerikas förste whiskeybaron George Garvin Browns egen bourbon.
