JAPANSK WHISKY tog världen med storm när den ”upptäcktes” i slutet av 1990-talet. Ögonöppnaren i väst kom när en skotsk dagstidning med stor förvåning fann att en japansk singelmalt slog alla skotska stjärnor i en blindprovning.
Det var inte pionjären Suntory som stod för bedriften utan efterföljaren Nikka. Whiskyn som var 10 år gammal kom från Yoichi Distillery startat 1934 av Masataka Taketsuru. Mannen som kallas den ”japanska whiskyns fader”.
Han reste på 1910-talet till Europa för att lära sig göra whisky. Hemkommen hjälpte han vinhandlare Shinjiro Torii att starta Yamazaki 1924 för att tio år senare hoppa av och starta eget. Resten är historia.
Japansk whisky hade sin storhetstid före 2010. När japanerna själva yrvaket upptäckte förtjänsterna hos maltwhisky, istället för blended, tömdes raskt förråden av fat, och singelmalt blev en bristvara.
Till förtret för oss västerlänningar. Dessförinnan hade mycket av maltwhiskyn gått på export till Amerika, och framförallt Europa. Särskilt vi européer vurmade för kvaliteten. Estrarna som gav tyngd åt smakerna. Men inte för mycket.
Lagring på större fat än i Skottland i ett något varmare klimat, men inte så varmt som i andra delar av Asien, borgade för en komplexitet som var i paritet med de bästa skotska destillaten. Men i de omtalade blindprovningarna (som varit många genom åren) var det den söta tyngden av rik frukt som gav utslag.
Vi som fått smak på det asiatiska undret har under 2010-talet med glädje sett hur indisk och taiwanesisk whisky av ypperlig kvalitet tagit sig hit.
Den asiatiska ”avarten” i whiskyvärlden har på egen hand lyft kategorin Nya världen-whisky. Alltså maltwhisky gjord utanför de etablerade whiskyländerna Skottland och Irland.
The Spirits News har sedan 2005 med jämna mellanrum besiktigat formen hos världens maltwhisky. Tävlingen Maltwhisky-VM är ett grandiost projekt som var fjärde år ger oss möjligheten att ta tempen på whisky från hundratalet maltdestillerier världen över.
Den japanska whiskyn tog sig till final i den första upplagan. Faktiskt var det just Yoichi som besegrade alla skottar 2005. Ett enastående destillat som bara missat en finalprovning på 17 år.
För fyra år sedan tog sig indiska Paul John samt taiwanesiska Kavalan dit. Och i år 2022 är sex av tolv finalister från andra länder än Skottland!
Nikka är med rätta en föregångare och förebild för många nya destilleriprojekt genom åren. Den som kan göra en whisky med japanska förtecken vet att det kommer att funka.
Nu är det inte så enkelt. För att det ska lyckas fullt ut krävs att man är japan, har sin panna i Japan och verkar fullt ut i den tradition som utvecklats sedan 100 år tillbaka.
Att göra en copycat på skotsk whisky har inte heller gått problemfritt. Den svenska whiskybranschen kan vittna om det. Nyckeln till framgångssagan för skotsk maltwhisky är nämligen ålder. 10-12 år ska spriten ligga till sig i fat.
Att Nya världen-gänget börjar närma sig 8-10 år är den enkla förklaringen till att framgångarna kommer.
På Systembolaget finns idag sex tappningar från Nikka. Alla är värda uppmärksamhet. Vi börjar med urwhiskyn Yoichi.
1Tricket med Yoichi är att den är lite rökig. Inte alls som en Islay-whisky. Grundaren ville göra en Highland-whisky när det begav sig.
En whisky med tydlig rökighet men också med plats för aldehyder och estrar. Med andra ord en välbalanserad akt.
Ur glaset stiger en stor karamellig, bakad rökighet. Ångor av rökt fläsksvål och jordkällare med fruktkaramell och tangerine-citrus ovan.
En citrusfrisk men röklurig bouquet som man börjar gilla skarpt efter en stunds tillvänjning. Söt maltig smakstart med lättsamma toner av fruktkorg som snart blir fylligare med syrlig halvtorr mandarinlikör.
Mot slutet inslag av salmiak och finsk tjärpastill. Den långa eftersmaken är sotigt torvrökig med halvtorr fruktkaramell i botten. Efterhand salt- och jodstänk.
En god Yoichi alltså. Rätt ren i fruktsmakerna och med en söt tjärton i röken. Elegant halvtorr saltrökig finish. Mest sötma får man i näsan. En apetizer innan en högkulinarisk japansk måltid.
2Näst på tur står Miyagikyo. Det obegripliga namnet är för en japan synnerligen lockande. Betydelsen är ”korn från Miyagi”, efter landsändans namn. Här byggdes destilleriet i slutet 1960-talet, utanför miljonstaden Sendai, som också var fabrikens ursprungsnamn.
Årets upplaga har en ovanligt ofruktig arom som är mer återhållen maltig i skotsk stil med lite trocadero-karamell. Whiskyn får en knäckig start i munnen som strax blir syrligt citruskärv med sträva kryddor och läder mot slutet.
Lång vibrerande eftersmak som dras fram av söt ek och mineraler, fruktkola anas. En lättsam sak och lagom instegsmaltwhisky för den som är nyfiken på japansk whisky.
3Sendai-fabriken är koncernens nav numera. Här görs den mesta whiskyn. En modern hit har blivit whiskyn som tas från kolonnpannan. Två gammalmodiga Coffey-stills gjorda i Skottland som togs till Japan av Taketsuru själva 1963 respektive 1966. År 1998 flyttades de till dagens Miyagikyo Distillery.
I dessa ovanliga pjäser görs både malt- och grainwhisky. Designen på pannan gör att spriten blir högestrig med en skimrande tunn fruktighet som både förvånar och förför.
Mest intressant konceptuellt är väl Coffey Malt-utgåvan som i Skottland skulle klassificeras som grainwhisky eftersom lagen säger att all sädessprit som kokas i kolonnpanna är just grainwhisky. Japanerna kallar med rätta sin variant för maltwhisky eftersom den är gjord på 100% mältat korn.
Årets batch är så galen att jag inte kan hålla mig för skratt. I en stil som varken liknar malt- eller grainwhisky, eller för den delen skotsk eller japansk whisky.
Whiskyn stinker skumbanan och svartnad bananskal. En stor och FET arom. Tänk friterad banan med gräddig vaniljglass på en kinakrog.
Smaken är enkel och rättfram. Saftig fruktkaramell och torkade bananchips med inslag av nyrostat kaffe en bit in. Halvlång eftersmak med bananestrar och maräng-toner som tunnas ut och får en bitter grainwhisky-feeling.
Jojo, en trevlig bagatell a la banana som olika gärna kunde ha varit en smaksatt rom (utan sockret). Stilen känns igen från tidigare upplagor men banan-grejen går överstyr i denna batch, en riktig skämtare. Måste testas!
4Mer traditionell och förutsägbar är Coffey Grain gjord på nio delar majs och en del maltkorn. Årets Coffey Grain är en minst sagt karaktärsfull singelgrain. Hemligheten med firmans duktiga blended whiskys är ju denna innehållsrika grainwhisky.
Aromen är frisk med en blommig sötma av honung samt hasselnötscréme. Centralt marshmallows och fragrant läder, runtom chokladmuffins och en svag odör av stearinljus med inslag av svavelsticka.
Smaken är sötare än tidigare upplagor vilket betyder att destillatet tar plats. Fruxo hålls tillbaka av syrup och honung. Halvvägs pirriga graintoner och riviga mineraler.
Mitt i dyker tappningens papaya-signatur upp som fångas in av vingummi och läder mot slutet. Lång vibrerande eftersmak som bottnar i honung med citronkaramell. Örtiga toner samt höstlöv driver på ihop med halvtorra mineraler. Allt landar i lemon meringue-paj.
En uttänkt kombination av ett kärnfullt destillat som fått både mognadstoner och energi av ekfaten. Man förstår till fullo varför produkten är så omtyckt bland maltwhiskydrickare.
5Japansk blended whisky är en gren fler borde ge sig på. Om man gillar ovanstående malt- och grainwhisky måste syntesen av de båda bli ännu bättre?
I alla fall mer lättdrucket ska det visa sig. Just ’drinkability’ är en faktor fler whiskyälskare skulle anamma. Gott och lättfånget är i många sammanhang vad man vill ha.
Super Nikka ser ut som en cognac, vilket låg rätt i tiden när den lanserades på 1962 som en hommage till Masatakas skotska hustru Rita, som gick bort året innan.
Grundreceptet är 65% grainwhisky från Miyakiyos berömda coffey-pannor. Resterade 35% är maltwhisky, mestadels från Miyagikyo och Yoichi men förmodligen också lite skotsk maltwhisky från Ben Nevis.
Motståndslös glädje genomsyrar den charmiga whiskyn Super Nikka. Whiskyn som man i ett blindtest skulle kunna missta för en maltwhisky.
Doften är utgående och drar in en direkt. En air av fruktkaramell och mandarin-estrar. I centrum står sädiga grain-toner förstärkta av färskt maltkorn som omges av vingummin. I kanten bubblig fruktsoda. På djupet mineraler och en rostad rökig ton.
Lång, långsam smak man verkligen kan vila i. Ren och söt maltklang direkt i starten. Strax syltiga toner och marmeladgodis som varvas med mer syrlig torkad frukt. Halvvägs kalvskinn, muskot och piptobak. En härligt pirrig och torr kryddighet med övertoner av torvrök från Yoichi.
Eftersmaken är halvlång som det anstår en välansad blended-whisky. Först en söt fas med fruktkaramell och torkad frukt. Efterhand torrare när retfull piptobak och torra kryddor tar över.
6Nikka From the Barrel är en intressant anomali i whiskybranschen. För vem hade i mitten av 1980-talet hört talas om en blended whisky tappad vid fatstyrka? Försäljningsmässigt gick det alldeles utmärkt från dag ett.
Japansk whisky är inte traditionstyngd som den skotska, den japanska konsumenten är nyfiken och villig att prova nytt, samtidigt är medvetenheten om skillnaden mellan singelmalt och blended mycket svagare.
Är whiskyn bra räcker det gott. Och så är det med Nikka From the Barrel, världens första cask strength-blend. Den är väldigt bra. Ett kraftpaket till superblend som slår vilt omkring sig utan att tappa kontrollen.
Vid 51,4% är doften ovanligt stor. Maltkorn stöts mot druvor, därunder stram ek och vaniljpuffar. Söt honung i munnen, citronsoda dras framåt av skarp polerad ek, kryddig och savande sluttamp. Lång varm-kryddig eftersmak på söt bas av maltkorn/fullkorn.
Denna blended går bra att vattna, tack vare styrkan. Nosen rensas upp, mild mjölkchoklad och retfull syrlig citrus tar plats. Smaken får mer syra, småcitrus biter, schysst balanserad av söt druvjos i basen. Mineraler gör andra halvan av smaken eterisk, torra kryddor river. Avslutningen är lång och halvtorr, rejält skalbesk med söt syrup i basen och värkande värme. Maltig ölig rondör i munkänslan efteråt. Formidable!
Besök den japanska hyllan nästa gång du är på Systembolaget och plocka på dig några japanare. Så får du närapå en hel världsdels whiskytradition i samma korg, från singelmalt över grainwhisky (på två sätt) till blended whisky i ny tappning. Kampai!
