DET FINNS WHISKY man aldrig kommer att få smaka. Världens dyraste är en kategori många skulle vilja sippa på (men inte har råd med). Eller de där ovanliga auktionsflaskorna från gångna tider (som bara finns kvar i något enstaka exemplar). Nu kommer Nordkoreas första whisky! Som kan sorteras in i kategorin diktatur-whisky. En förmodad fejkwhisky (man själva hävdar raka motsatsen) det skulle vara väldigt kul att få skriva en recension om.
Nordkorea är det nya Cuba, världens mest slutna land. Den kejsarlika LEDAREN Kim Jong Un sätter skräck i världen med sitt kärnvapenprogram. Diktatorn är också känd för sin vurm för amerikansk popkultur efter studietiden i Schweiz på 1980-talet. Disney står högt i kurs plus actionfilmer, musiksmaken frös fast på Michael Jackson och Madonna, och han var fullkomligt besatt av basket och kunde ägna timmar åt att förfärdiga teckningar av Michael Jordan.
Pappa Kim Jong Il var i sin tur fanatisk cineast med 30 000 titlar i sitt privata bibliotek, inklusive alla Oscarsvinnare. 1978 kidnappade Jong Il två av Sydkoreas främsta filmskapare, regissören Shin Sang-ok och stjärnaktrisen Choi Eun-hee, och tvingade paret att (nästan) dygnet runt göra film. Inte propaganda-filmer om ledaren utan kvalitetsfilm (med inslag av sex och alkohol) där det fanns plats för karaktärsfördjupning, avsikten var att vinna priser utomlands och några av filmerna togs faktiskt upp av festivaler i östblocket.
Samilpo heter Kim Jong Uns whiskydestilleri. De nya produkterna är kallas Red och Black Label, och är uppenbara Johnnie Walker-kopior. Förvånande nog skryter man öppet om att det just är lookalikes. Syftet är förstås att ge whiskyn mer cred vilket ju borde få Diageo att se rött och stämma destilleriet. Förvisso kommer inte drycken att säljas utanför det stängda landet så någon lagsökning behövs inte. Källan till nyheten är kinesiska resebyrån Young Pioneer Tours som också har fått provsmaka båda flaskorna (utan kommentarer).
Ingen vet mer än så. Vilka grödor man använt, hur whiskyn är kokad och lagrad och hur länge den legat i fat är saker vi förmodligen aldrig kommer att få veta. Destilleriet ligger i sydöstra Nordkorea vid sjön Samilpo, ett semesterparadis för nordkoreanerna. Vem som gjort den är okänt, inga rapporter om kidnappade (västerländska) whiskymakare har inkommit, å andra sidan kan man ju lära sig göra whisky rätt enkelt genom att traila internet-sidor och kolla på YouTube, vilket dock ingen har tillgång till i Nordkorea. Litteratur om kemi är dock tillåten. Så man får anta att baskunskaperna gäller produktion av neutral industrialkohol.
Så såg det ut i Japan vid förra sekelskiftet då neutral alkohol färgades och smaksattes för att imitera cognac och whisky. Men japanerna som ville öppna upp sitt samhälle skickade ut lärjungar världen över för att insupa västerländsk know-how och stil. Masataka Taketsuru hette pionjären som formerade den första asiatiska whiskyindustrin. Hans produkt var remarkabelt annorlunda när den kom 1929 och dess efterföljare har förändrat vårt sätt att se whisky. Idag förväntar man sig att vilken nya världen-whisky som helt ska utmana Scotch smakmonopol, och det var japansk whisky som var ice-breaker.
Tillbaka till Nordkorea. Young Pioneer rapporterar att Black Label håller 40%, Red Label har 42% och att ytterligare en utgåva planeras med 45%. Destilleridirektören berättade för den kinesiska reseguiden att drycken innehåller 15 aminosyror och att whiskyn ”minskar risken att drabbas av leverskador” samt ”reducerar de negativa sidoeffekterna av överintag” (läs: baksmälla). Hälsotrenden har infiltrerat den mest rigida av regimer. Å andra sidan kan man tolka argumentationen som att smaken inte är det viktiga utan att samhällsnyttan är så stor att all vidare kritik blir meningslös.
Undrar om vi som seriöst whiskymedia skulle kunna få till stånd ett besök? Kan med obehag visualisera hur mina kritiska snokande frågor för att få fram produktionsfakta skulle landa. De obekväma situationer jag hamnat i med såväl skottar som japaner där jag försökt få dem att försäga sig skulle inte vara något om hur detta skulle kunna urarta till otrevligheter. Så jag avstår nog. Till hösten levereras de första flaskorna till butiker i huvudstaden Pyongyang, inklusive det ”exklusiv” varuhuset Kwangbok. Priset är $15 per flaska vilket såklart är en förmögenhet för en vanlig nordkorean.
Direktören sa också att man har planer på att exportera whiskyn så snart den politiska situationen stabiliseras. Om så sker kommer man definitivt att få problem med Diageo. I november 2017 utökade EU sina sanktioner mot landet gällande alkoholhaltiga drycker att även inkludera saké och öl utöver vin och champagne. Diktatorn själv är storkonsument av lyxvaror som bordeaux-vin, cognac, kinesisk melon, Uzbek-kaviar och danskt fläsk. Ledaren ska ha sänkt 10 flaskor rödvin under en och samma kväll. En låda orm-vin (potenshöjande) slank ner när han skulle få sin fru gravid. Ledarens entourage kräver alltså kvalitetsdryck i mängd.
I februari i år hittade tullen i Rotterdam 90 000 flaskor vodka ombord ett kinesiskt skepp med destination Nordkorea. Skatten låg gömd under en flygplanskabin. Och ifjol åtalades en affärsman från Singapore för att ha försett regimen med vin och sprit i strid med FN:S sanktioner. Så man är helt enkelt tvungna att själva producera lyxvarorna. Därav whiskysatsningen. I februari 2018 meddelade landets enda bryggeri Taedonggang stolt att man gjort sin första veteöl. Hela 3 år ägnades åt att utveckla brygden som sades ”hålla världsklass”.
Kim Jong Un är ju en stadig karl, överviktig helt enkelt. Och kroppshyddan är resultatet av övermåttan intag av mat och dryck. 2014 rapporterades att den 34-årige mannen hade brutit anklarna och tvingades till operation. Officiellt inträffade skadan under manöver med armén där han hade platåskor på sig (!) men sanningen är att han drabbats av gikt (som orsakas av högt alkoholintag). Hur som helst hade det varit häftigt att få smaka nordkorensk whisky. Funkar produkten kanske vi tillochmed kan få se en helmaltwhisky om några år. Fast det bygger på att Trump dealar fram ett fredsavtal, vilket känns långt borta. Tills dess får vi klara oss med Kavalan från Taiwan, och annat asiatiskt whiskygodis.
