ABERLOURS NYA 14-ÅRING fyller en lucka i destilleriets utgivning. Vi är många som känt att något fattas mellan 12- och 16-åringarna. Nu är den här, den sista pusselbiten som gör serien komplett.
Destillerichef Graeme Cruickshank ler brett när han berättar om nykomlingen:
– Jag har ju märkt att folk velat ha ytterligare ett alternativ. Hoppet från 12 till 16 år är rätt dramatiskt.
Med 14-åringen har man velat göra något nytt men samtidigt inte förlora essensen av vad Aberlour är. Destilleriets whisky förlitar sig ju på två fattyper. Double Cask kallar man sin dubbellagringsprocess.
Aberlour må vara känt för sin sherrykaraktär men det är i kombination med amerikanska bourbonfat husstilen skapas. Och målet är hela tiden att uppnå ”perfekt balans mellan ytterligheterna”, förklarar Graeme Cruickshank:
– Med den nya whiskyn vill vi gå ett steg ytterligare och harmonisera lagringseffekten med den naturliga destillerikaraktären. Själva destillatets terroir som man får ur ’new make’-spriten med sin fruktighet.
Aberlours ’new make’ är verkligen tilltalande. Alla som en gång besökt destilleriet vet vad det handlar om, menar destillerichefen:
– När man går in bland pannorna får man den där söt fruktiga doften av estrar som man förväntar sig i ett Speyside-destilleri. När spriten rinner av pannorna har den en karaktär av svarta vinbär med en hint av citrus. Lättillgänglig ’new make’ som är lätt att tycka om.
Aberlour ”kom ut” som singelmaltwhisky på allvar i mitten av 1980-talet. 12-åringen var med från början, vid sidan av den storsäljande 10-åringen som blev en hit på hemmaplan men framförallt i Frankrike.
Precis som Macallan satsade Aberlour i början på sherryfatslagring. Men när granndestilleriet 1980 gick all-in på sherry har Aberlour varvat med bourbonfat. Fast lite i skymundan.
10-åringen är idag ett minne blott. De sista flaskorna finns i UK men produkten avlistas under 2021. Det är 12-åringen som är dagens baswhisky. 1998 förseddes den då långsmala flaskan med underetiketten ’Sherry Cask Matured’.
Men redan 2001, då man bytte till dagens breda butelj, ändrades beteckningen till ’Double Cask Matured’ som 2008 blev ’Double Wood Matured’ för att slutligen återgå till ’Double Cask’ år 2010.
Velandet fram och tillbaka har sin förklaring. 2010 bestämde man sig för att samla alla reguljära utgåvor i en och samma serie. För det var 16-åringen introducerad 2003 som var först med Double Cask-titeln.
2010 kom någon på marknadsavdelning på den vettiga idén att slå ihop de båda standardutgåvorna i en och samma serie = Double Cask Matured!
Den 18-åriga premium-utgåvan utgiven första gången 1997 gjorde comeback 2007. Då en sherrytung utgåva där man inte ville blanda in bourbonfat i diskussionen.
Det var först 2019 då utgivningsprogrammet gjordes om i grunden som man satte ner foten och skrev dit ’Double Cask Matured’ även på 18-åringens etikett.
För en Aberlour-whisky byggs nästan alltid upp genom att balansera sherry- och bourbonfat, undantaget a’Bunadh som bara använder 1st fill sherry butts. Aberlour ska ha en eloge för att man är tydlig och transparent i sin marknadskommunikation.
Den nya 14-åringen som lanserades i UK i våras och nu finns i Sverige är den sista pusselbiten i serien. Nu kan vi smutta på Aberlour-whisky med två års mellanrum – 12, 14, 16 och 18 år. Så har de senaste årens faiblesse att ge ut NAS-whisky blåst över?
– Vi märker ju att fansen efterfrågar åldersbeteckningar, svarar Graeme Cruickshank. Man vill veta det är i flaskan. men för mig handlar det egentligen om kvalitet. Att alltid leverera den allra bästa whiskyn. Och då måste det få ta tid. Whisky skapas i ekfat över tid.
Graeme Cruickshank har inget emot NAS-whisky, tvärtom, whiskystilen har sin plats och i Aberlours fall också en lång historia:
– Kom ihåg att Aberlour var först med ’No Age Statement’ när a’Bunadh gavs ut 1997. Men idén där var ju att göra en ’flavour-lead’ whisky där man varvar olika åldrar för att åstadkomma en tänkt smakprofil. Inte ge ut +3-årig whisky för att man bara har den kvaliteten i lager.
Det finns ett mer existentiellt motiv till att pendeln svänger åt andra hållet igen. Skottarnas hegemoni utmanas redan nu av irländsk och amerikansk whiskey. Alltså att blended Scotch får slåss om hyllplats i spritbutiker världen över.
I nästa våg kommer Scotch Single Malt att attackeras när alla tusentals nya världen-destillerier, som mestadels gör maltwhisky, har hunnit etablera sig på sina lokala marknader. Men de nya konkurrenterna har ung whisky i lager och säljer sina varor utan åldersbesteckning.
Och i det perspektivet har Scotch en konkurrensfördel. Scotch är ju mer eller mindre ensamma om av kunna erbjuda ”gammal” maltwhisky från 12 år och uppåt.
Om inte annat har skottarna ett lagerförsprång som kommer att räcka i minst 20 år till. Man brukar säga att det tar tre decennier att bygga upp en åldersvariation för att reguljärt ge ut 18-årig whisky och därutöver.
Att slåss på NAS-marknaden är fel strategi, bättre att återgå till åldersbeteckningar, verkar alltfler av de stora singelmalthusen tänka.
Alla vi gamla whiskyrävar som fortfarande är i farten gnuggar händer av förtjusning. För med åldern uppnås smaker som inte kan fås med bara några års fatlagring. Age is Beautiful, Youth is not Enough.
På destilleriet tänker man inte på sådana triviala saker som ålder. Det är självklart att vänta i åtminstone 12 år innan whiskyn skördas, för så har man gjort i generationer.
Istället är det Double Cask-dimensionen som står i fokus. Som vi sett ett namn på något man sysslat med i decennier. Speyside-destilleriet har alltid förlitat sig på sina amerikanska bourbonfat som framgångsrikt ”kryddats” med spansk sherryek.
Whisky görs i ektunnor, framhåller Graeme Cruickshank. Och en grundbult i Aberlourutgåvorna är bourbonfaten. Men vad bidrar de med?
– Det som händer i bourbonfaten är en konversation mellan destillatet och träet hos de amerikanska ekfaten som pågår i flera år. Söta krämiga smaker av vanilj och knäck uppstår som är lätta att hitta genom hela rangen från 12-åringen och uppåt.
Den olorosofatlagrade whiskyn ger tappningarna den edge och karaktär som destilleriet blivit känt för.
– Oloroso-faten spelar en huvudroll. Sherryträet ger whiskyn kropp och gör den mer smakrik med toner av russin och torkad frukt, och mörk choklad som adderar till tyngden.
14-åringen är såklart mer ekinfluerad än 12-åringen eftersom den legat ytterligare två år på fat samtidigt som sherryandelen minskats för att släppa fram destillatet självt. Men för Graeme Cruickshank är det ändå huvudsakligen frukten som tar plats:
– Whiskyn doftar härligt av körsbär och plommon. Smaken är så följsam och god. I början bara sötma men så släpps svarta vinbär ut, följt av smygande kryddighet och torrare tobakstoner. Eftersmaken dröjer sig kvar länge med kanel och muskot.
Man ser att skotten diggar sin kreation. Detta är verkligen destillerichef Cruickshanks whisky, hans Aberlour:
– Den är himmelsk, ett perfekt äktenskap mellan de två fattyperna med Aberlours destillat i högsätet. Slàinté!
• Aberlour 14 år 40% | SB-nr 53708, 599 kr