Teerenpeli destillerar fyra dagar i veckan. Manskapet mäskar in onsdag och torsdag, faten fylls på fredagar. 2500 liter i veckan åstadkoms vilket räcker till 10-12 stora fat. En utmaning för varje whiskymakare är att ordna lagerutrymme. Faten kan ju inte lämnas obevakade så stora krav ställs på att lagerhus måste vara både brandskyddsklassade och inbrottssäkra.
– Att bygga ett godkänt lagerhus skulle kosta oss €1,5 milj, berättar Anssi Pyysing. Så när våra lagerhus var fulla kom jag på en bra idé. Faten rullas in i en fraktcontainer för frysvaror som är isolerad. På så sätt kringgår vi en massa bestämmelser. Låd-containrarna med fat är flyttbara och kan staplas på varandra på en vanlig parkeringsplats. Isoleringen gör också att temperatursvängningarna fördröjs och sker långsamt, precis som i ett skotskt lagerhus med tjocka stenväggar.
Jag sitter mållös. I förstone förbluffad över detta helgerån, att peta in dessa naturprodukter i en opersonlig metallåda. Sedan sjunker logiken in. Den osentimentala finländska mentaliteten imponerar, lösningen är genial. Faten andas lugnt i takt med klimatet, precis som i stenladorna i Skottland. Så här borde skottarna också göra, en billig flexibel lösning på ett kostsamt problem. Inte undra på att Finland är ett framgångsland.
Bruket av fryscontainrar inleddes 2015 när det nya destilleriet drog igång och man plötsligt saknade lagerhuskapacitet. Idag har Teerenpeli totalt 2000 fat i lager. Lite mer än hälften är 1st fill bourbon barrels. En fjärdedel är sherryfat varav 2 av 3 fat är Pedro Ximénez (övriga oloroso). Resten är port och madeira samt några testfat av olika slag som lagts ner i produktutvecklingssyfte.
Förlusten av whisky på grund av avdunstning är så hög som 5-6% jämfört med skottarnas 1,5-2% men fryslådorna har begränsat svinnet något, så även här gör de nytta. En del av de tömda faten slussas över i öl produktionen, men man kommer i framtiden (av kostnadsskäl) att återfylla fat i större utsträckning när volymerna ökar.
