Reviews Springbank är här med två gamlingar. Jodå, man får betrakta 18 år som gammalt numera.
Förr räknades 18 år som premium i singelmaltsvängen, men idag är det superpremium med tanke på prisläget en bra bit över tusenlappen för en flaska.
Campbeltown-destilleriet har förstås alltid haft lite högre prisläge med tanke på renommé i kombination med tillgång på våtvaran. Betänk också att man envisas med att mälta sitt korn själva, något som kräver mankraft.
För fansen är prissättningen irrelevant. Få destillerier har lika fanatiska följare, som villigt betalar vad destilleriet kräver, för att få verksamheten att gå runt.
18-åringen har en mild och överraskande lättsam bouquet. Det doftar päronchips och chokladglass på knäckebröd och vanilj på djupet.
I munnen härlig äppellemonad med söta torvrökslingor och tropisk frukt uppstramad av kärnhusbeska. Finishen bärs av tutti frutti-syrup i tablettaskstil. Halvtorrt värmande avslut som landar i gammelestrar.
Det här är en stilfull 18-åring med torvrök/tobak-slingor i munnen som är välgörande söt. Hotande kärnhusbeska av eken lyfter tappningen samtidigt som gammelestrar fördjupar eftersmaken.
Vattna ska man inte göra. Utgåvan förringas/förenklas. Smaken blir mer okomplicerad med fruktdriv men svärtan förloras. Bouqueten blir gladare med tresmakglass-feeling. Mer karaktär vid 46% alltså.
30 år är gammalt. Hur rätt är det inte när en gammal whisky smakar gammalt? Som den här utgåvan, rejält nedtyngd av ekoket.
Whiskyn blir förstås jobbigare att dricka av all tung ek men vad gör det om man bara vill sippa.
Denna Campbeltown-åldring skäms inte för att exponera sin ålder fullt ut. En inställning som inger respekt och även innebär en sorts lockelse. För går det att dricka ”flytande ek” med behållning?
Springbank 30 år är en fascinerande åldring. Kantig och bångstyrig som det gärna kan bli när man bollar med få fat i höga åldrar.
Aromen är medelstor och brötig av fullkornsgröt och kärnhus med murken ek under. Minsann en åldersärlig whisky. Men låt glaset stå och vädra ett tag. Då doftar det mer av sherry invept i parfymdunster.
Smaken är värd att vänta på. Oljiga gammelestrar förebådar krämig torkad frukt från sherryfaten. Halvvägs smörigt fet textur, sluttampen är kryddigt ekbelamrad med tjock sherry.
Lång eftersmak dras fram av tung sherry och bedagad tropisk frukt. I djupet river ekbråten.
Man bjuds på en schvungfull dans där sherryn får gammelestrarna i djupet att uppstiga. Helt enkelt underbart oljiga estrar i smaken, och stompig ek mot slutet, inbäddad i tjock, krämig sherry.
Allt blir bättre med en droppe vatten i glaset. Bouqueten blir mer krämig och får oloroso-flairs. I mitten torkad frukt och på djupet murkna gammelestrar!
Friskare smak, fortfarande oljig men med torkad frukt i starten. Efterhand mer citrusbitig med dunkla gammelestrar mot slutet. En godare och mer livlig smakupplevelse.
Långsamt kravlande eftersmak. Pirrig citrus och lagomt varma kryddor bäddas in i tropisk lemonad och lugnas av dammig ek och trötta gammelestrar.
Lite vatten gör alla delar lite bättre. Nosen rensas upp och frukten stabiliseras. Smaken blir citruslivligare och eftersmaken mer komplex, frukten löper i flera skikt.
Som helhet väldigt gammal och tung i gumpen. En skönt ålderstransparent tappning som framhäver sina ”ålderskrämpor” istället för att släta över och gömma undan som ofta är fallet.
Men så vågar man gå med en knapp femtedel sherryfat och resten vanlig ek. Det är modigt, bugningar och applåder!
