Reviews Det är sällan man får smaka på whisky från 1970-talet nuförtiden. Benromachs 45-åring kokades i november 1974. Nio år senare drog Forres-destilleriet sin sista suck när United Distillers stängde ner 1983. När Gordon & MacPhail återinvigde stället 25 år senare var det med ny utrustning och en helt annan rökig stil på spriten.
Den här gamlingen är rökfri och lagrad på sherryfat som sattes i flaska sommaren 2020. De 41,1 procenten är naturlig fatstyrka. Sverige får dussinet flaskor till priset 6825 kr. Ett veritabelt klipp med tanke på att mer högprofilerade destillerier tar det tiodubbla för samma ålder.
Det här är en riktig skönhet. Perfekt balanserad vätska av blender Richard Urquhart. Doften är rik och stor. Gammelestrar åt det ljusare hållet påminnande om lychee-frukt, skuggad av läder och i kanten ricinolja från eken. Classic oldie!
Lugn smak av gammelestrar och honung. Halvvägs adderas mineraler och sandig textur. Mot slutet distinkt eukalyptus som ändå är sötaktig och inte så skarpt bitter (mer lik mintchoklad).
Lång lågmäld epilog av torra löv och sockor. Gammelestrarna puttrar på och släpper av praliner. Eftersmaken är inte direkt söt utan lagom torr. Lowkey elegance!
Jag vattnar försiktigt och trots åldern och den låga alkoholhalten funkar det! Whiskyn lyckas bredda repertoaren. Aromen blir luftigare och är verkligen lättsam med milda gammelestrar dekorerad av höstlöv.
“Det smakar gammalt men fortfarande livfullt. Alla whiskyälskare födda 1974 kommer att vilja ha denna flaska.”
Smaken blir fetare och rikare med bredare estrighet och fruktighet. Chokladfondant förskjuter mint-effekten till eftersmaken där rundare eukalyptus broderar ovanpå sherry och mer choklad. Värme driver på och förlänger eftersmaken.
Det smakar gammalt men fortfarande livfullt. Alla whiskyälskare födda 1974 kommer att vilja ha denna flaska. Inte minst för att det är så svårt att hitta bra 1970-talswhisky numera. Och till detta facila pris, som sagt ett klipp.
