Hur gick det till när svensken blev gindrickare? Jo, det satt långt inne. Det är nämligen inte riktigt vår grej att hänge oss åt engelsk enbärssprit. Den sprittradition vi bekänner oss till är brännvinsdrickandet, i likhet med danskar och norrmän. För 1800-talssvensken stod akvavit högst i kurs, hög som låg drack brännvin. Och förstås punsch gjord på arraksrom. Bättre bemedlade köpte också whisky och cognac. Gin var ingen stor sak men däremot ett annat enbärsbrännvin, nämligen holländsk genever. Som ju är originalet.
DET VAR GENEVER som engelsmännen försöp sig på under 1600-talet. Uttalet ‘ginnaver’ kortades till ‘gin’ som snart egenhändigt kokades i London. Första halvan av 1700-talet utbröt en “gin craze” i England.
Eftersom gin var billigare än vatten eller öl gick konsumtionen överstyr. Kvaliteten var halvtaskig och man snålade med enbären, som var där för att dölja finklet snarare än ge god smak.
Ett annat sätt att göra spriten mer aptitlig var sötning. Cordial Gin såldes av handlarna på 1800-talet. Medan finare sötad gin benämndes Old Tom, en mer alkoholstark version av de svagare, undermåliga alstren.
Namnet satte sig på 1860-talet och hänförs till Thomas Chamberlain på Hodges Distillery i London som även gav sig på att exportera Old Tom-gin på flaska. Hodges Old Tom ansågs vara landets bästa gin. Styrkan var över 40% och sockerhalten 35 gram per liter.
Det var förstås Old Tom-sorten vi fick hit till Sverige. Men inte i någon större utsträckning. Gin kallades ju enbärsbrännvin och varför ägna sig åt en blek kopia när originalet från Holland fanns att tillgå. Att genever var populärt, är väl dokumenterat.
Nykterhetsivraren Samuel Owen gav 1830 ut en “hälsomätare” där han skattade ohälsan hos befolkningen, berättar sprithistoriker Louis Reps:
– Till de värre “farsoterna” räknades svensktillverkad konjak och just genever som nådde 60 punkter på skalan, endast 70 var värre och motsvarade “pimplande dygnet runt”.
Vin & sprithandlare J.L Lundberg i Stockholm sålde i alla fall både engelsk gin och holländsk genever på 1870-talet. Påföljande årtionde typbestämdes gin till Old Tom i prislistorna. Men volymerna var närmast obefintliga, de tar sig inte ens in i statistiken, fortsätter Louis Reps:
– 1870 importerades till Sverige 2000 kannor (5234 liter) genever, 300 000 arrak (till punschtillverkning) och 5400 kannor rom. Gin var aldrig någon stor affär.
Den nya osötade stilen London Dry Gin slog igenom i Storbritannien i början av 1900-talet och nådde våra breddgrader kring 1902. Handlare Tegnér & Wilckens hade 1905 tillochmed en namngiven Dry Gin från Sir Robert Burnett & Co.
Att tillverka gin i Sverige var inte nödvändigt med tanke på dryckesmönstren. Men det har gjorts försök. 1831 utlyste Jordbruks-Akademien ett pris på 25 dukater till den som kunde göra enbärsbrännvin av genever-kvalitet att exportera till Västindien. Det lyckades ingen med.
1917 provade fruktvin- och likörfabriken i Bjuv att göra enbärsbrännvin men produkten blev på tok för dyr och smakade dessutom “terpentin, vilket ju icke är frestande för gommen.”
Skam den som ger sig. När sprittillverkning monopoliserades med Vin & Sprit skulle man här-tillverka sprit. 1933 tog Vin & Sprit fram Svensk Genever, som var sötad: ”Dess säregna, sötaktiga smak framkallas av enbär, som tillsättas mäsken.”
1937 bytte produkten namn till Gin. Samtidigt släpptes Gin Torr och Sveriges fick sin första gin, som också kallades så. Produkten beskrevs som ”billigare, men av samma kvalitet som den brittiska ginen.”
Den finns fortfarande att köpa på Systembolaget och heter numera Star Gin, berättar gin-expert Jens Josefsson:
– Från början hette den bara ”Gin” och fanns i en torr och en söt variant. Star Gin har under åren bytt recept, tillverkningsmetoder och platser många gånger.
Det är först på 1960-talet som Gin Torr döps om till mer internationellt klingande Star Dry Gin, samtidigt som den söta ginen tas ur sortimentet. Dessutom erkänns GIN som en egen spritsort i Systembolagets prislista.
Fler ginmärken blev det inte förrän efter EU-inträdet, då tillverkningsmonopolet föll. Svensk Vodka är bland de första att göra sprit i privat regi med start 1996.
– Deras gin kommer något år senare men företaget gick så småningom i konkurs.
Först ut med hantverksgin var Hven, mer känt som whiskydestilleri. Deras Organic Gin släpps 2009.
– En hantverksgin som gick under radarn. Hven hade mer fokus på export.
En halvliter kostade 450 kr att jämföra med Tanqueray på helflaska för 269 kr. Intressant är också att topplistan domineras av kvartingar vilket antyder att spriten dricks ren i måttliga mängder och inte “slösades” bort i G&T-drinkar. Det lossnar först några år senare, konstaterar Jens Josefsson:
– Det svenska ginundret börjar på fullt allvar när Jon Hillgren grundar Hernö 2011 och släpper sin första gin i början av 2012.
Andra spritproducenter hakar på och börjar göra gin. Som Bergslagens destilleri och Norrtelje Brenneri, samt även Smögen och Mackmyra. Alltså flera etablerade whiskydestillerier.
Men i startgroparna ligger också “riktiga” gindestillatörer. Craftgin-rörelsen initieras av Jon Hillgren, fortsätter Jens Josefsson:
– Helt klart sätter Hernö standarden för svensk gin. Många tar efter både stil och kvalitet.
Den första vågen leds av Stockholms Bränneri som grundas fem år efter Hernö. Sedan följer ett flertal duktiga producenter som Lydén, Norrbotten, Åre, Klocktornet och andra.
Nästa våg inspireras mer av föregående våg, och det märks också i relationerna mellan destillerierna, menar Jens Josefsson:
– Nu kommer Gotlands Ginfabrik, Wet City, Skrea Backe, Västerås. Gindestillerier som kanske är mindre klassiska och med större variationer än vad vi tidigare har sett.
Den svenska gin-boomen verkar hålla i sig. När tempot sjunker globalt så fortsätter svensk gin att växa volymmässigt. Även om man ser samma trender i Sverige som på de flesta andra marknader, konstaterar Jens Josefsson:
– Nyfikenheten på nya produkter avtar men konsumtionen håller i sig, ofta till fördel för mer massproducerade och billigare produkter.
Räddningen för svensk hantverksgin stavas förstås gårdsförsäljning som möjliggör skapandet av en destination dit konsumenter kommer för att lära känna en lokal spritproducent.
– Ginturism öppnar för fler nya producenter och ännu fler produkter att välja emellan.
Idag är nämligen ginpimplandet mer utbrett än någonsin. “Ginandet” har formligen exploderat. På femton år har försäljningen på Systembolaget fördubblats.
Du läser rätt. Ifjol bars närmare 2,5 miljoner liter gin hem. Just nu finns 493 sorters svensk gin att välja emellan. Det är tio gånger fler än vad som fanns totalt på Systembolaget för sexton år sedan, innan Hernö bröt isen för den gin-craze som nu sprider sig världen över.
Och hur gick det med geneverdrickandet? Ifjol bar svenskarna hem 700 liter, bara några promille av ginmängden. Smakpreferenser ändras minsann, nu lever vi i gineran!
