Reviews Loch Gorm är Islays största sjö, som man passerar på väg till Kilchoman. Gorm betyder ”mörkblå” och syftar på vattnets färg som snarare är torvgrumligt mörkbrunt.
Familjen Wills destilleri gjorde succé i sin premiär med sherryinfluerad rökwhisky. Det här spåret med sherry-whisky har man fortsatt på och Gorm-tappningen introducerad 2013 var destilleriets första utgåva som fullagrats på sherry-tunnor.
Årets upplaga är speciell. En asketisk torr Loch Gorm – coolt och oväntat. Inte sherry-explicit i uttrycket utan har mer ren sötma som grundton. Rök/ek-broderierna förhöjer, och förbryllar. Häng med:
Nyhälld bolmar tappningen av piprök med knäckebröd inblandat. På djupet knäckig kola och i kanten en sötaktig BBQ-odör.
Det här är alltså en whisky i torr stil, vilket är ovanligt när det handlar om rökwhisky som byggs på söt grund. Att spriten utsatts för sherryfat gör det hela ännu mer förvånande.
Smaken svänger från sötaktig till torrare terräng. Ren sötma i basen med gummi-haranger direkt. Halvvägs torrare sandelträ och skinnhandskar. Mot slutet tobak och gödselstänk.
Efterklangen är av det torrare slaget med cigarett/piprök som bärs av bränd karamell och stannar i aska. Whiskyn är förstås präglad på Islay-inducerad torvrök men fastlandsrökiga tirader märks mer.
Lite vatten förändrar en del. Lugnare och renare bouquet: En härlig fruktkaramell-rök stiger ur glaset inramad av mild torvrök. I mitten fanér och en glimt geléhallon.
I munnen möter sockerlagsren torvrök gummi och salmbär innan fino sherry med korinter i släptåg tar över. I eftermälet vävs chokladpraliner och fruktkaramell samman med piprök och tobak, på skitig fotogen-bas.
Alltsammans ändar i en sotig munkänsla. En disciplinerad halvtorr eftersmak som är lätt att gilla. Överlag är smaken rundare nu, vilket betyder godare.
Loch Gorm anno 2026 är mest spännande som den är vid 46%. Fast bättre vattnad då framförallt eftersmaken växer i både kropp och uttryck. Som helhet en elegant återhållen sherry-rökare. Lär inte göra någon besviken.
