Reviews Cù Bòcan är gengångarhunden som hemsökt Highland-byn Tomatin i långliga tider. Hunden sägs gå upp i blå rök som försvinner över hedarna.
Ett bra namn på en whisky vars rökighet gäckar betraktaren. Rökhalten i kornet uppgår till 12-15 ppm vilket inte är ruskigt rökigt, men i alla fall tydligt rökigt. Fast när whiskyn får bada i allehanda knäppa fat blir rökeffekten förstås ’elusive’.
Genom åren har blender Scott Adamson lekt runt med japanska shochufat, colombiansk ek, Imperial Stout-fat och muskatellfat. Nu är turen kommen till Pineau des Charentes Rouge, som är ett franskt aperitifvin gjort på blå druvor.
Det framställs genom att blanda druvmust som är ojäst eller endast lätt jäst med cognac, varefter blandningen lagras på ekfat i minst ett år. Drycken sägs ha uppstått av en tillfällighet år 1589 när en vinbonde av misstag hällde druvmust i en tunna med cognac.
Experimentet med dessa sötvinsfat bygger om whiskyn rätt mycket. Ihop med röken blir effekten minst sagt knäpp. Resultatet är en egensinnig fastlandsrökare där Tomatins fruktkok trängs undan av charkuteriaktig rök.
Stor arom av geléfigurer och sega råttor med blommiga vintoner bakom. Överallt eterisk ek och tobak med lakrits i djupet.
Sötaktig godisartad smak tar på maltkorn och ett lass rökta charkuterier. Sent pyrande vedträn och lakritsrot. Lång men lowkey final. Fruktkola i basen med pyrande aska ovanpå och en vibe av kreosotbeska.
Man studsar till inför denna spännande ovanliga stil. Beskan ökar mot slutet och blir aningen för mycket. Som sagt en personlig tolkning av röktemat.
Lite vatten i glaset framkallar mer fragrant ek i doften, en skön kombo av tablettask och blommiga toner uppstår – perfekt.
Godissmaker i mun tar på chokladkaka med kraftigare beskfenolig sluttamp. I eftersmaken grapebeska ovanpå fruktkola. Nu mer påtaglig kreosotrökbeska.
Vattning drar balanserna rätt i nosen men ökar beskan i munnen. Bäst vid 46%.
