Reviews Charmig standard-Ardmore som ger en vad man behöver. Tänk om alla flaggskepp var så här tydliga vad gäller husstilen, som Gordon & MacPhail fångar in träffsäkert i sin destillerisanktionerade Distillery Label-utgåva.
Ardmore byggdes på 1890-talet av bröderna Teacher för att förse sin blend med lättrökt maltwhisky. Olikt andra fastlandsdestillerier har whiskymakaren hållit fast vid sitt rökrecept i alla år av den enkla anledningen att blenden behöver just denna kvalitet.
Och i samma anda har destilleriet aldrig egentligen orkat satsa på singelmaltutgivning. Därav möjligheten för buteljeraren G&M att fortsätta förse oss med sin tolkning av destilleristilen, lagrad på bourbonfat som skördas efter 15 års lagring.
Ren blommig arom görs stram av mineraler och kärv citrus i centrum där också rökmalten hålls, överallt tuggummifräscha toner.
Saftig fruktkaramellig käft med torvrökspuffar en bit in, mot slutet sotigt rökmäskig.
Lång sötrökig epilog. Ren syrup-bas dekoreras av gödsel och tjärade plank. Aningen kväljande. Det man vill ha mer av kommer innan – fastlandsrök i fokus, med saftigt understöd.
Känslan är förstås run-of-the-mill vid 46%, precis som det ska vara med en tappning som bör tilltala alla som vill smaka.
Men prova med lite vatten. Då brister whiskyn ut i flödande fruktsmak samtidigt som röken gasar på mer.
Doften renas och tappar lite höjd. Whiskyn andas äppelflarn och aprikoskräm, piprök anas runtom.
I munnen saliverande fruktkompott som tar på tablettask och därpå cigarrslingor med tyngre Islay-bottnen.
Lång vaggande torkad frukt i eftersmaken glider över i geléfigurer. I basen sotig torvrök som växer ut allteftersom.
Denna jod-vibe i slutet av smaken är häftig. En uppiggande rökvirre att bryta av med för den som dricker alldeles för mycket Islay-whisky…
