Reviews Whiskyn från Tuchers Farm är känd för sin fruktighet och är komplement-malt till Glenburgie i Ballantine’s. Fruktigheten är rakare och mer direkt än kamratens rikare fruktdräkt.
Glentauchers möter man oftast i refillfat, som Ballantine’s föredrar. Men vätskan kommer också i sherryformat för att användas i blends som Chivas Regal.
Och det är det spåret Gordon & MacPhail slagit in på med denna utgåva. När det kommer till långlagrad whisky tar firman oftast det säkra före det osäkra och använder fräscha sherrytunnor.
När Glentauchers blir överkörd på det här sättet så myser man. En ångvält till oloroso-fat har trampat ner fruktdestillatet. Men spriten förmår å andra sidan sherry-faten att göra konster man verkligen inte förväntar sig. Häng med:
Sherry-sockrig arom, liknande likörindränkt sockerkaka, möter på djupet en grönkvistig punsch-odör. Och mitt i allt surkart!
I munnen rullas en veritabel sherrymatta ut. Som tar på söt malt och kaffe en bit in, innan syrlig oloroso tar över med äppelcider och en märkvärdig björksavig släng allra sist.
Finishen är snyggt oloroso-hoppande i blommig syrup-stil, med guppande citrusskalbeska i basen.
Vi pratar kontraster här: Från den punschkvistiga bouqueten som är lite off, till den sherry-maffiga smaken som blir udda björksavig mot slutet, tacksamt jordad i inställsam oloroso-sherry.
Helt klart en personlighet värd att söka upp. Ovanlig både som sherry-tappning och Glentauchers-variant.
Vill man möta whiskyn i mer normalt tillstånd rekommenderas vattning – då blir händelseförloppet mer som man förväntar sig:
Nosen ångar mer av surstrumpa-sherry. Arrak och honung drar in i mitten av glaset. Allt präglas av likördränkt savaräng.
Munnen antar en ljusare oloroso-klang med torkad frukt som strandar på murken ek mot slutet.
Efterklangen är renare olorosoaktig med chokladpralin under och stramare ek i botten. Vattning levererar en mer rättfram oloroso-dram.
