VI HAR TESTAT gin med Aftonbladet. Självfallet blint, inte ens urvalet avslöjades i förväg. Inte en chans att påverkas av varumärken och andra förväntningar. Precis som vi gör här på The Spirits News också — a blind eye, but wideopen nose!
Aftonbladet hade dukat upp femton sorters gin fördelat över storsäljande utländska märken, svenska kändisar och några mer udda lokala varianter. En intressant mix att möta blint i glasen.
Innan testet inleddes hade vi en ”filosofisk” diskussion om varför man överhuvudtaget testar vit sprit som gin och hur det borde gå till. En adekvat frågeställning är vitsen med att testa ginet rent vid rumstemperatur.
Vem dricker gin på det sättet? Förutom riktiga kännare/nördar som vi i testpanelen. En helt vanlig vardagskväll kan jag få lust att spilla upp några droppar rumstempererad gin och smutta på. Jag tillbringar ju annars den mesta tiden i ett whiskyglas.
Därför är det befriande att få hänge sig åt etanol i dess puraste form och oavsett kryddningen i en gin är det den oförställda spritigheten man känner först av allt. Och älskar, faktiskt. Vore det en whisky skulle glaset gå i vasken. Men en vit gin, där ska spriten stå ut. Fast på rätt sätt förstås, gärna oljig och lite fetare, inte sprickande tunnsådd.
Men trots detta hör dessa analyserande provningar hemma i ett gin-labb och är rätt ointressanta för konsumenter. Om någon dricker en gin rent sker det i kyld form, kanske med en isbit i glaset, som spär ut spritsmaken samtidigt som kylan dämpar aromutlevelsen.
Det leder oss in på drinken Dry Martini där det perfekta receptet föreskriver bara några droppar torr vermouth i glaset. Och det testet kommer vi att köra framöver. Om och om igen med olika ginsorter och vermouth-varianter. Rörda välkylda drinkar. Där olika kombinationer kommer att resultera i olika vinnare – varje gång vi testar!
Huvudfokus för detta blindtest är istället en annan drink, Gin & Tonic. Drajan må vara populär men G&T är ännu större. En long drink där tonicen faktiskt spelar större roll än spriten efter den är i majoritet (2/3-delar).
Innan testet valde vi emellan fem sorter, som testades noggrant. Schweppes Indian Tonic är baseline för hela mänskligheten. Ren spritsig arom och blommig lätt fruktig smak av avvaktande beska i en ren fräsch finish. Storsäljartakter, omöjlig att reta sig på.
Dyrare engelsk klassiker är Fentiman’s som doftar neutralt med en citron-smak som är ren och gräsig med fyllig rund beska i avslutet. Betydligt större än Schweppes.
Från Sverige kommer Skånska Spritfabriken med två varianter som är enklare i uppbyggnaden. Classic luktar fruktsoda och smakar sött med frukt/citrus-toner som dör ut, ingen direkt kinin-beska. Indian-varianten har mer tryck. Citron-arom med kinin-bittra fläktar i näsan. Fruktsoda-mun där beskan märks och kinin-pustar i avslutet. Rätt lättsamt ändå.
The Spirits News valde en tonic från Wales som heter Llanllyr. Blommig doft fångade intresset, ingefärstoner stod ut. Munnen är som en fruktkorg, 7up-fräsch med en godisliknande citronarom, tonar långsamt ut i skön mjuk beska.
Let the game begin!
TEST: 15 sorters gin, rent | TEST: Gin & Tonic
LÄS MER: G&T-test med Schweppes Premium Tonic
LÄS MER: G&T-test med Fever-Tree Tonic
